1.2 Rådighet över data och system

Det offentliga har ansvaret, men inte alltid rådigheten, över de system och data som samhällsfunktionerna bygger på.

Offentliga aktörer bygger allt fler samhällsfunktioner på system och data som de inte själva har full kontroll över. Systemen följer inte alltid gemensamma standarder, data kan lyda under ett annat lands lagar och leverantörer kan låsa in uppgifterna. Ett beslut utanför Sverige kan dessutom göra att en tjänst slutar fungera. Utan rådighet blir det svårt att bygga tjänster utifrån den enskildes behov, att förklara hur beslut fattas och att garantera att tjänsterna fungerar. Lundell med flera (2021) visar att ingen av 46 undersökta offentliga organisationer hade en fungerande plan för att själva komma åt sina data om de lämnar sin molntjänst.

Utgångspunkter enligt lag

Lag (2026:1379) om interoperabilitetskrav ställer krav på datadelning inom förvaltningen.

Lag (2016:1145) om offentlig upphandling 4 kap. 1 § anger att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt och genomföra upphandlingar på ett öppet sätt.

Dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 kapitel V reglerar överföring av personuppgifter till länder utanför EU och EES.

Cybersäkerhetslag (2025:1506) 2 kap. 3 § anger att verksamhetsutövarens säkerhetsåtgärder åtminstone ska omfatta kontinuitetshantering och krishantering samt säkerhet i leveranskedjan.

Dataförordningen (EU) 2023/2854 art. 23 anger att leverantörer av databehandlingstjänster ska undanröja hinder för att kunder byter till en annan leverantör.

Europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer

EU har åtagit sig att främja sömlös, säker och interoperabel tillgång till digitala offentliga tjänster som utformats för att tillgodose människornas behov (7c) och att säkerställa omfattande tillgång till och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (7b). EU har också åtagit sig att främja interoperabilitet, transparens, öppen teknik och standarder för att stärka förtroendet för tekniken (11b) och att skydda de offentliga institutionernas intressen mot cybersäkerhetsrisker (16b).

Politikområden

Förvaltningspolitik, digitaliseringspolitik och beredskapspolitik.

Hinder i området (4)

  • 1.2.1 Avsaknad av gemensamma standarder

    Det saknas gemensamma krav på hur digitala system ska kunna kopplas ihop och förstå varandras uppgifter (interoperabilitet). Regioner, kommuner och myndigheter kan därför bygga egna lösningar för samma sak, utan att någon samordnar dem. När systemen inte fungerar ihop får invånare och verksamheter göra mer själva och en del personer stängs ute.

  • 1.2.2 Data under annan jurisdiktion

    Offentlig verksamhet lagrar och hanterar data hos leverantörer som lyder under ett annat lands lagar. Det landets myndigheter kan då i vissa fall begära ut uppgifterna. Styrningen säkerställer inte att svensk lag och svenska skyddsintressen kan upprätthållas.

  • 1.2.3 Inlåsning av data

    Kommuner, regioner och myndigheter köper it-system där leverantören styr åtkomsten till data. Verksamheten kan då inte själv hämta ut, flytta eller koppla ihop sina egna uppgifter. Tjänsterna kan inte byggas om utifrån den enskildes behov och det blir svårt att byta leverantör samt att förklara hur systemen fattar beslut.

  • 1.2.4 Digital suveränitet och kritiska beroenden

    Centrala digitala samhällsfunktioner är beroende av ett fåtal leverantörer i andra jurisdiktioner. Ett beslut utanför svensk kontroll, som sanktioner, ändrade villkor eller att en tjänst läggs ned, kan göra att tjänster slutar fungera. Den enskilde kan då förlora tillgången till samhällsfunktioner utan förvarning och utan alternativ.

Version 2.0. Det här är en granskningsversion. Innehållet kan ändras innan ramverket är färdigt. Innehållet uppdaterades .