1.1 Styrning och ansvarsfördelning
Hur digitaliseringen styrs avgör vem den fungerar för.
Tvärsektoriella frågor styrs av regler från olika håll utan att det alltid är tydligt vilka regler som har företräde eller vad som behöver prioriteras (Pettersson, 2022). I praktiken är det den enskilde som får navigera mellan system som inte hänger ihop. Den första uppföljningen av digitaliseringsstrategin bekräftar att brister i styrning, samordning och ansvarsfördelning i dag utgör ett större hinder för den digitala omställningen än tekniska begränsningar (Digg & PTS, 2026).
Hanteringen av övergångar har idag blivit ett merarbete för aktörer som möter invånare i vardagen. DIK:s biblioteksrapport (2025) visar att var tredje folkbibliotekarie uppskattar att mer än hälften av arbetstiden går åt till samhällsservice som myndighetskontakter och blanketter. Otydlig ansvarsfördelning leder till att stödfunktioner uppstår informellt snarare än genom planerad styrning (se vidare 1.13).
Styrlogiken avgör även resursfördelningen. När effektmål formuleras utifrån normer som effektivisering och kostnadsreduktion så mäts verksamheten mot dessa mål och rättighetsbaserat arbete hamnar utanför den logik som styr finansiering. Resultatet är att inkludering underfinansieras, inte som ett aktivt val, utan som en konsekvens av vilka värden som skrivs in i styrningen.
Mönstret förstärks av ett antagande som ibland benämns “tech exceptionalism”: föreställningen att digitala lösningar är så fundamentalt annorlunda att de motiverar lägre krav på reglering och ansvarsutkrävande än andra samhällsfunktioner (Danish Institute for Human Rights, 2026). Det dyker även upp till synes nya fält i teknikdebatten, som exempelvis ”AI-etik”, där transparens, förutsebarhet och icke-diskriminering redan har rättslig grund i förvaltningsrätten och i mänskliga rättigheter (Akhtar och Jørgensen, 2024).
Utgångspunkter enligt lag
Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 2 § anger att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället.
Förvaltningslag (2017:900) 6 § kräver att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla och att myndigheten hjälper den enskilde att ta till vara sina intressen, 7 § att myndigheten är tillgänglig och 8 § att myndigheter samverkar med varandra.
Dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 artiklarna 24, 26 och 28 reglerar ansvarsfördelningen vid personuppgiftsbehandling, även när flera aktörer är involverade eller när behandlingen utförs av leverantörer.
Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) 16 kap. 4 § kräver att regionen tillsammans med kommunen upprättar en individuell plan när den enskilde behöver insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Socialtjänstlag (2025:400) 7 kap. 1–2 §§ kräver att kommunen planerar insatser och ingår samverkansöverenskommelser med regionen.
Förordning (2024:183) om konsekvensutredningar 6–7 §§ kräver analys av kostnader och intäkter men inte av exkluderingseffekter eller tillgänglighetskonsekvenser.
Europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer
EU har åtagit sig att se till att tekniska lösningar respekterar de grundläggande rättigheterna och gör det möjligt att utöva dem (2a). EU har också åtagit sig att främja sömlös, säker och interoperabel tillgång till digitala offentliga tjänster som utformats för att tillgodose människornas behov (7c) och att säkerställa omfattande tillgång till och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (7b). Därtill har EU åtagit sig att utveckla ramar så att marknadsaktörer som drar nytta av den digitala omställningen bidrar till kostnaderna för kollektiva nyttigheter och offentliga tjänster och infrastrukturer (2c).
Politikområden
Förvaltningspolitik och socialpolitik.
Hinder i området (6)
1.1.1 Styrning utan rättighetsförankring
Digitaliseringen av välfärden styrs genom mål och mått utan systematisk förankring i mänskliga rättigheter. När effektmål formuleras utifrån normer som effektivisering och kostnadsreduktion faller regeringsformens krav på delaktighet och jämlika villkor utanför den logik som styr finansiering. Det som inte mäts konkurrerar inte om resurser.
1.1.2 Bristande konsekvensanalys
Digitala lösningar kan införas utan att risker för exkludering analyseras systematiskt. Många beslut om digitala lösningar omfattas inte av något krav på konsekvensanalys och där krav finns gäller de inte uttryckligen exkludering eller tillgänglighet. Digitaliseringsprojekt kan därför genomföras utan att det prövas hur de påverkar den enskildes möjlighet att utöva sina rättigheter.
1.1.3 Regelverk som krockar
Regelverk med olika syften kan oavsiktligt stänga ute invånare och företag när de möts. Ett exempel är kraven på kundkännedom för att motverka penningtvätt, som kan leda till att banker nekar eller stänger konton, trots att konsumenter har rätt till ett betalkonto med grundläggande funktioner. Problemet uppstår när ingen tar ansvar för de exkluderande följderna i mötet mellan regelverken.
1.1.4 Otydligt ansvar för övergångar
Aktörer tar ansvar för sin del, men ansvaret för vad som händer i övergångarna mellan system, aktörer och förvaltningsnivåer är otydligt. Det är oklart vem som ska agera när problem uppstår, särskilt i samverkande system där flera myndigheter och leverantörer är inblandade.
1.1.5 Återkoppling utan mottagare
Närbyråkrater, alltså personal som möter invånare i vardagen, ser varje dag var de digitala tjänsterna inte fungerar. Det kan vara personal på bibliotek, i kontaktcenter och i hemtjänsten eller digitala fixare. De ser också mönster i problemen som återkommer. Men ingen har i uppdrag att ta emot mönstren, så de når sällan dem som äger och utvecklar tjänsterna. Synpunktshanteringen tar emot den enskildes egna klagomål men inte mönster som personalen ser. Kunskapen stannar där den uppstår och samma fel fortsätter att drabba nya invånare.
1.1.6 Bristande tillsynskapacitet
Tillsyn över digitala samhällsfunktioner förutsätter att tillsynsmyndigheterna har resurser och stöd för att utöva sitt mandat. Tillsynen styrs också av vilka normer som väger tyngst. När generella och formella krav prioriteras riskerar de krav som rör den enskildes rättigheter att få minst uppmärksamhet.
Version 2.0. Det här är en granskningsversion. Innehållet kan ändras innan ramverket är färdigt. Innehållet uppdaterades .